Jag hatar dethär, det är sjukt!

Aj! Det är inte kul altså, allt kommer rasande över mig som en jäkla flodvåg. Och jag pallar inte, pressen är större än vad jag någonsin kunnat vänta mig, och jag vet att detta bara är början. Jag vill bara leva, i nuet. Strunta i vad som händer om 5 år. Ångesten väller över mig, och jag fattar inte varför jag inte bara gör det! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0