Styling på Urban Outfitters
Guuud, vad kul det var! Jag var som sagt idag på styling, kommer inte ihåg om jag nämt det. Imorgon ska sånggruppen fotas, så idag fick vi tjejer gå in på Urban outfitters och ta vad vi ville - att ha när vi ska plåtas. Självklart och tråkigt nog måste vi ju lämna tillbaka kläderna sedan, men gosh vad det var kul iallafall! Blev riktigt nöjd med mina två outfts. Vi fick (kind of) en egen stil att utgå ifrån, sen fick vi plocka lite. Jag blev den rockiga tjejen, vilket jag blev galet glad över, eftersom jag älskar just den stilen på kläder. Dem andra tjejerna hade också grymt snygga kläder. Så vi blev alla nöjda till slut!
Nu känns det som om allt som möjligtvis kan hända i mitt liv, ramlar ner på mig på samma gång. Som om jag är omringad av min framtid, och nu måste jag ta och börja tänka till, se vad jag verkligen vill. För visst, det är galet roligt att det händer mycket, jag ska inte ljuga. Men jag känner att allt ramlar in på en gång, och jag känner att det är svårt att ta in;
Nu ska vi i sånggruppen göra en singel, vilket är ett stort projekt. Och grejen är ju att det inte bara räcker med att sjunga rätt, det är så mycket annat som också är tvingat att fixa.
Jag ska spela upp min egna låt på lördag på skrapan för en kunnig jury, vilket är galet läskigt, jag vet inte ens i vilka åldrar folk är i. Jag freakar bara jag tänker på det.
Ett musikprojekt i skolan, vi ska bilda band - jag spelar gitarr och sjunger, och helt plötsligt får jag reda på att jag och Lina (basisten) ska dela på introt tillsammans, det är galet svårt.
Jag spelar med mitt "vanliga" band ett olika antal gånger i veckan. Vilket också tar tid och ork.
Samtidigt som jag spelar egen musik, och tvingar mig själv att trycka ut lite egna låtar. Visst, jag ska vara nöjd att jag faktiskt börjar lyckas med det jag vill, men samtidigt så tar det sådan tid. Jag har knappt nämnt skolan. Det är bara för mycket för en 15-åring att klara av. Bara jag vet i förväg att det finns en chans att jag tappar några av dem bollar jag har i luften, får jag inte bli besviken.
Vidare till tekniken..
Nu känns det som om allt som möjligtvis kan hända i mitt liv, ramlar ner på mig på samma gång. Som om jag är omringad av min framtid, och nu måste jag ta och börja tänka till, se vad jag verkligen vill. För visst, det är galet roligt att det händer mycket, jag ska inte ljuga. Men jag känner att allt ramlar in på en gång, och jag känner att det är svårt att ta in;
Nu ska vi i sånggruppen göra en singel, vilket är ett stort projekt. Och grejen är ju att det inte bara räcker med att sjunga rätt, det är så mycket annat som också är tvingat att fixa.
Jag ska spela upp min egna låt på lördag på skrapan för en kunnig jury, vilket är galet läskigt, jag vet inte ens i vilka åldrar folk är i. Jag freakar bara jag tänker på det.
Ett musikprojekt i skolan, vi ska bilda band - jag spelar gitarr och sjunger, och helt plötsligt får jag reda på att jag och Lina (basisten) ska dela på introt tillsammans, det är galet svårt.
Jag spelar med mitt "vanliga" band ett olika antal gånger i veckan. Vilket också tar tid och ork.
Samtidigt som jag spelar egen musik, och tvingar mig själv att trycka ut lite egna låtar. Visst, jag ska vara nöjd att jag faktiskt börjar lyckas med det jag vill, men samtidigt så tar det sådan tid. Jag har knappt nämnt skolan. Det är bara för mycket för en 15-åring att klara av. Bara jag vet i förväg att det finns en chans att jag tappar några av dem bollar jag har i luften, får jag inte bli besviken.
Vidare till tekniken..
Kommentarer
Postat av: FRIDA HJÄRTA KEVIN
sv; Tack för din röst! :)
Allt bra med dig? :D
Trackback
